DJ-outfiten

 Firar skottdagen med att DJ:a lite. Den perfekta outfiten för en DJ: En cool skjorta och en cool Ramones-tisha (för ett cool intryck), mycket blingbling (för ett respektingivande intryck), en huvudbonad (för ett huvudsakligt intryck) och självklart musiken (för ett seriöst intryck). 

 Diverse smycken från Gina Tricot. Det är där alla etablerade DJ:s handlar. Mustasch från Lagerhaus. Solbrillor från T.G.R. Ramones-t-shirtens ursprung har tyvärr fallit ur mitt annars så goda minne, och skjortan är ärvd av en vän.

 Den är skön. Lite som jag.

 Diverse skivor. Bara bra musik. Mest 80-tals. Från Uffes Källare i Växjö. Så att. Jag DJ:ar gärna på ditt kommande jippo. Jag är billig.

var goda och önska

Kära modemedvetna läsare,

Dallarns modeblogg är nu tre månader gammal och vi två (fullt friska) studenter som driver den tänker att det är Er tur nu. Vi har själva fött en del idéer, och föder fortfarande, men det är ju alltid roligt att veta vad ni vill se, det är för er vi skriver. Tror vi. De dagar vi förstår vad det är vi håller på med.

Så, kom med förslag! Vad vill ni se Dallarn "utklädd" till? Vilken outfit, prydlig eller inte, vill ni se på denna mojäng? Eller jäkla järnspätt, som den blev kallad en gång.

Kommentera! (Vi är snälla.)

Partyvagnens personliga påklädare,

Emely och Ida

alla hjärtans dag-outfiten

 Alla hjärtans dag. Gullegulldagen. Eller, i egenskap av finlandssvensk; vändagen. Har tyvärr ingen kavaljer att mysa med. Förutom Ensamheten. Vi hade det rätt trevligt. Det här är vad jag hade på mig. En varm och mysig filt. Med både tryckta och påklistrade hjärtan. Och ett par hjärtformade solbrillor. Vad mer behöver man? Inget.

 En drös hemmagjorda hjärtan. Vissa mer välformade än andra.

 Glasögon från Paris.

 Armband från Hemtex. Eller nej.

 Och så dagens höjdpunkt. Vändagen kändes som en bra dag att skaffa tatuering på. Så jag gjorde det. Ett fint litet hjärta för att symbolisera denna kärleksdag, och all annan kärlek.

På ankeln, så den är lätt att dölja om det skulle kännas så! Välgenomtänkt och vackert. Smärtan var dessutom ingenting att tala om. Jättenöjd!